Nyheter - 4th July 2017
Taggar:

Min väg till parkrun (av Emelie Carlsson, Skatås parkrun)

Emelie 2 newsletter

För en del börjar parkrun med ett litet steg, för mig började det med ett maraton. Jag hade sprungit regelbundet i ett par år och började känna att jag behärskade halvmaraton-distansen. Jag hade alltid tyckt att maraton var på tok för långt men någonstans började ändå ett frö att gro, visst kan väl jag springa ett maraton?
 
Eftersom jag älskar London fanns det bara ett maraton på min karta, London maraton, så jag anmälde mig till lotteriet och började hålla tummarna. Jag registrerade mig även på deras forum och hittade ett gäng lika passionerade löpare som jag, från Storbritannien. När jag började följa deras resa mot maratondagen fick jag upp ögonen för fenomenet parkrun, som var en självklar del av deras maratonträning. Så smart och smidigt det verkade, ett gratis lopp varje lördag, bara att dyka upp med sin streckkod och springa, och en möjlighet att se hur man utvecklas eftersom banan är densamma. Varför hade ingen startat det här i Sverige än?
 
Tiden gick och jag sprang mitt första maraton, mitt andra, tredje och fjärde, men mitt första parkrun dröjde tyvärr. Jag läste dock fler och fler historier om hur parkrun fått folk att börja komma ut och röra på sig. Filosofin kring parkrun att alla kan vara med, alla är välkomna oavsett förmåga, stämmer så bra med min syn på träning och löpning.
 
Mitt första parkrun sprang jag till sist förra hösten, på min födelsedag som jag firade i London. I Londonområdet finns runt 50 parkruns att välja på och jag föll för Fulham Palace parkrun, en platt bana i en park vid Thamesen, det kändes väldigt London. Vi var ca 300 löpare trots att det var en grå lördagmorgon i oktober, vilket säger något om hur stort parkrun är i Storbritannien. Till min förtjusning var det precis så roligt som jag föreställt mig, och jag sprang snabbare än jag gjort på väldigt länge. Eftersom det var flera varv att springa så var man aldrig ensam, och vi blev påhejade av förbipasserande. Efteråt fikade vi i caféet i närheten, en nog så viktig del av parkrun.
 
Jag hoppas vi ska lyckas få med den här känslan när vi drar igång Skatås parkrun i Göteborg i augusti, en känsla av gemenskap, att alla är välkomna, och att allas resultat är lika mycket värda eftersom huvudsaken är att du är med och gör ditt bästa.
 
Emelie Carlsson (i mitten i bilden ovanför)
A2823876
Skatås parkrun

Dela med vänner:

Kommentera och diskutera:

parkrun örebro newsletter late nov

Ska du vara med och springa parkrun?

Fick frågan flera gånger, svaret var alltid det samma. Inte lördagsmorgon kl 09.30, det är för tidigt, jag springer dessutom hellre själv, eftersom jag springer så sakta.   Jag har någon form av hatkärlek till att springa, undrar varje gång varför jag utsätter mig för det, varför ut och springa när man kan låta bli?…

snow pic 3

Let it snow, let it snow!

This week saw the first snowfall across the southern half of Sweden – a good time to remind everyone what the plans are for parkrun in the winter. As I remember writing one year ago, we are often asked here in the Nordics ‘will you run all-year-round?’. The answer is that if possible, yes, we…