Nyheter - 29th November 2017
Taggar:

Nu är jag fast!

Henrik HUddinge

Henrik Isaksson hade ingen koppling till parkrun tidigare men när det började i Huddinge så var han nyfiken och tittade på. Nu har han varit volontär 12 gånger av de 15 Huddinge har varit på gång. I helgen var han loppansvarig (Run Director). Här är hans berättelse.
 
Jag kom i kontakt med parkrun via tidningsartikeln i “Mitt i Huddinge”. Att jag, som inte är löpare, tyckte att det var intressant kan ju verka lite konstigt. Det finns ju 100 olika löpargrupper och föreningar. Självklart spelade närhetsprincipen roll. Kändes lite häftigt att någon i Huddinge skulle starta upp detta. Det fanns ju på massa ställen i världen men bara på ett ställe till i Sverige. Så när min fru Kicki skulle springa så hängde jag med och skulle titta på. Jag fastnade direkt för engagemanget hos övriga volontärer och den avslappnade stämningen hos löparna. Inte någon tävlingshets och verkligen känslan “alla kan vara med”.
 
När jag väl varit med en gång så såg jag ingen anledning att inte vara med varje gång (så länge jag inte är bortrest eller jättesjuk). Det blir som en liten familj där vissa är med varje vecka och andra kommer ibland. Att vi fikar efteråt tror jag också spelar stor roll. Fler och fler stannar kvar och fikar på Cafe Nytorp och det är roligt att alla inte springer hem direkt efter målgång.
 
Jag behöver normalt ingen hjälp att komma upp på lördagsmorgnar men nu är det ännu lättare, fler borde testa :-)
 
Jag skulle nog vilja testa att springa trots att min kropp inte är perfekt byggd för det. Jag tror att kombinationen volontär-löpare är optimal och alla borde testa att vara volontär någon gång om man inte gjort det. Mitt mål är att jag ska kunna vara med och springa någon gång i vår. Jag får smita ut och tjuvträna lite i vinter så jag kan ta mig runt. Man har ju ingen tidspress så i värsta fall kan man ju gå runt och ändå få en tid registrerad.
 
I vår familj så är det bara Kicki som sprungit lopp och tränat löpning. Hon springer inte fort men gärna som hon säger. Vi andra håller igång på andra sätt. När Kicki sprungit ett par gånger lyckades hon lura med vår son Simon och nu har han sprungit många gånger och tycker det är jättekul. Jag tycker det är fantastiskt att vi kan vara ute i naturen och ha en gemensam hobby, fast på olika sätt. Nu ska jag bara lyckas få med Ida, Simons tvillingsyster, också. Då är hela familjen samlad på lördagarna.
 
Jag har pratat med Huddinge kommun och de ser över möjligheten att leverera ved till nästa lördag så vi kan värma oss lite. Det kommer säkert att bli lite kallare framöver och då är det mysigt och skönt att kunna värma sig lite. Löparna kanske kan lura med någon kompis eller familjemedlem om de hör att de kan värma sig vid en brasa. Sen är jag säker på att de är fast :-)

 
Henrik Isaksson
A3795657
Huddinge parkrun

Dela med vänner:

Kommentera och diskutera:

sussie newsletter

Fika är viktigare än du tror på parkrun!

Så ofta vi hinner och vädret tillåter säljer vi fika på parkrun i Hagaparken. Vi är jätteglada att Arbetskamraterna har fått den möjligheten så vi får möta alla härliga människor som har sprungit och sen vill köpa kaffe, bulle, smörgås eller något annat gott.   Efter några veckors försäljning känner vi igen personer som springer…

SJ preggers

Running for two!

Whilst parkrun is renowned for positivity and mutual encouragement, I seem to have attracted more attention than usual these last months as my tummy has grown.   Now at 37 weeks (approaching 8.5 months) pregnant, I’m as astonished (and delighted) as anyone to still be running. I know I’m really fortunate as pregnancies can vary…