Nyheter - 25th October 2018
Taggar:

parkrun – kärleken ta aldrig slut!

micke sandberg cover pic

En dag förra året, i början av våren pratade jag med Mamma (jag gör det oftare än så vill jag påpeka) och hon sa hon hade läst i tidningen att det pågick någon löpning i närheten av Naturens Hus på lördagar. Och eftersom löpning är hur kul som helst så kunde jag ju kolla upp vad det handlade om.
 
Efter en snabb googling insåg jag att det kostade alldeles gratis. Det enda jag behövde göra var att registrera mig en gång och skriva ut en streckkod som jag skulle ta med. Hur enkelt som helst.
 

Sagt och gjort; jag registrerade mig och skrev ut streckkoden under veckan och på lördagen befann jag mig vid start. Det här var vid parkrun nr två, så visst grämer det mig lite att jag inte var med från allra första starten. Helt ärligt kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket av loppet, men enligt resultatlistan på parkruns hemsida så kom jag inte sist. Och inte heller först.Fick jag mersmak? Efter första gången var jag mittemellan. Det var ju kul att springa, men jag fastnade inte helt och hållet.
 
Veckan efter var det ju dags igen, och jag bestämde mig för att vara med då också. Och nu började känslan av beroendeframkallande ta plats. De första veckorna stod det “parkrun 09:30″ i min almanacka varje lördag. Men efter ett tag behövde jag inte skriva upp det längre eftersom det var så självklart att man skulle vara med så man inte behövde bli påmind. Jag skriver ju inte upp “Jobbet 06:00″ i almanackan varje vardag liksom.
 
IMG_9580

 
När jag började vara med på parkrun kände jag inte en enda människa där. Men ju fler veckor man var med, desto fler bekanta började man få, och med tiden var det inte enbart löpningen man kom dit för, utan även för den sociala biten. Och efter ett tag blev en del deltagare inte längre “bara” parkrun-bekanta, utan folk man hade kontakt med även utanför lördagens parkrun.
 

Efter varje parkrun får man ett mail där man ser sin tid, placering, sitt PB, antal genomförda parkruns och lite annan information. När jag sprungit några månader började jag leda listan över flest genomförda parkruns. Jag har fått höra att när jag hittar något som jag tycker om så går jag verkligen in för det, och det stämmer uppenbarligen med parkrun. I Somras blev jag först att nå 50 genomförda parkruns, och jag har inga planer att sluta. Idag genomförde jag mitt parkrun nummer 65, och det var lika trevligt och beroendeframkallande som vanligt.
 
Hur kan det här trevliga arrangemanget vara gratis, undrar vän av ordning och kliar sig i huvudet. Svaret är att alla hjälper till. Även om man självklart vill springa varje gång så får man man då och då ställa upp som funktionär. Och om alla gör det så blir det inte så många gånger man får hoppa över löpningen till förmån för funktionärsrollen. Och att vara funktionär är absolut inte tråkigt eller komplicerat. Det finns uppgifter som passar alla och det är kul att få vara en del av det som håller parkrun igång vecka efter vecka.
 
IMG_9644
 
Vad är det som får mig att komma tillbaka gång efter gång kanske samma vän av ordning undrar. Det finns massor av anledningar. Det är enkelt. Man registrerar sig en gång, tar med streckkoden och man är redo för start. Inga föranmälningar behövs. Dessutom är det gratis och massor av trevligt folk. Det spelar heller ingen bulle om man springer de fem kilometerna på 16 minuter eller om man promenerar på en timme. Alla är lika välkomna och ingen ser ner på någon annans förmåga. Men framför allt är det nog den familjära stämningen. Att man känner sig så välkommen och att det finns så mycket folk man blir glad av att träffa.
 
Redan innan jag började springa parkrun brukade jag vara med på en hel del lopp. Ofta var det ungefär likadant. Jag kom dit, förberedde mig för start, sprang loppet, pustade ut en stund, åkte hem. Nu är det skillnad. Man har lärt känna så mycket folk genom parkrun. Folk som också springer många av de loppen, så man har alltid folk att prata och umgås med, både före och efter loppen.
 

Mer positiva saker som parkrun inneburit är att jag tog mig mod att genomföra min första mini-triatholon (verkligen mini, men ändå), att jag genom rekommendationer från en del parkrun-deltagare har genomfört en grundkurs i crawl och numera simmar två gånger i veckan, att jag blivit av med drygt tio kg av min övervikt och nu har ett helt normalt BMI, att jag har förbättrat min tid på fem kilometer (3 minuter 15 sekunder jämfört med min första parkrun), att jag har börjat med löpskytte (också genom rekommendation från parkrun-deltagare) och att jag har fått in träning i största allmänhet i livet mer än tidigare. Jag undviker t.ex att ta bilen till jobbet, då jag tänker att om jag cyklar de där 18 kilometerna så kan det nog hjälpa min kondition och ge mig en bättre tid på kommande parkrun.
 
IMG_9738
 
Jag skulle kunna fortsätta skriva om mina positiva upplevelser av parkrun, men snart är det dags för lite sömn. Imorgon är det inplanerat långlöpning med Lars och Nicklas. Två av alla personer jag lärt känna just genom att jag tog mig till parkrun den där vårdagen förra året.
 
Mikael Sandberg
A3392879
Örebro parkrun

Dela med vänner:

Kommentera och diskutera:

Toyen start1a cover pic

This week’s Nordic parkruns photo collection

The second week back after the New Year, and another massive turnout for parkrun around the world (again, over 340,000 people taking part over the weekend). And the Nordics played their part, with close to 1000 people being involved in the 18 events that beat the freeze and took place on Saturday. This included Esbjerg…

Toyen newsletter

parkrun Norge- en oppsummering av året 2018

For et år 2018 har vært for parkrun Norge!   I år braket det løs for Stavanger parkrun, Løvstien parkrun i Bergen og Festningen parkrun i Trondheim som dermed ble en del av den norske parkrun familien. Festningen ble i tillegg kåret til verdens nordligste parkrun. Vi har fått flere henvendelser fra andre steder i…