Från noll till hundra på 1597 dagar

Sådär, då har jag än en gång lyckats med bedriften att ha deltagit i samtliga parkrun i Sverige. För jag har ju gjort det två gånger tidigare, när det fanns endast 7 respektive 8 evenemang. Men så startar det nya parkrun på nya orter, och då får man samla vidare. Ingen rast, ingen ro.
 
Nu är det i och för sig inte så svårt att pricka av alla parkrun i Sverige, när det än så länge är endast 12 stycken. Att åka runt mellan 765 platser i Storbritannien hade varit svettigare. En större bedrift är möjligen att jag sannolikt har den långsammaste sammanlagda tiden på dessa 11 parkrun. Det är också en konst, att komma nästan sist överallt. Det är aldrig för sent att ge upp.
 
Hur började det hela? Med kaffe såklart. Som jag har sagt upprepade gånger: I’m only in it for the coffee afterwards. Nyårsdagen 2018 var jag på Café Nytorp i Huddinge. Där satt ett anslag om Huddinge parkrun. Återkommande gratis evenemang med tidtagning, och fika efteråt. Vem kan avstå något sådant? Dessutom var det ett väldigt vänligt välkomnande av volontärerna lördag 6 januari 2018. Därmed var jag fast.
 
Med en aningen subjektiv bedömning är Huddinge parkrun bäst. Där finns i alla fall de bästa och brantaste backarna, för den som gillar sådant. En nackdel är att spåret ibland förvandlas till rodelbana vintertid. Då får man söka sig till närliggande Haga parkrun som inte lika ofta drabbas av inlandsisens återkomst. Det blev aktuellt 3 februari 2018. Därmed var turistandet mellan olika platser påbörjat.
 
Lördag 19 maj 2018 var det Göteborgsvarvet i … just det, Göteborg. Ett förträffligt sätt att värma upp inför en halvmara måste vara Skatås parkrun, tänkte jag. Det var kanske inte jättesmart tänkt, men utflykten till Delsjöområdet var mycket trevlig. Där är nästan lika backigt som i Huddinge, och då känner man sig som hemma.
 
Sedan rasslade det på, med Malmö 6 oktober 2018, Uppsala 16 februari 2019 och Örebro 20 april 2019 (där jag i och för sig hade varit redan 9 februari, men då blev det inställt i sista stund på grund av skridskobana i spåret). Slutligen Kungsängen 11 maj 2019, och därmed hade jag prickat av 100 %. Men bara två veckor senare, 25 maj 2019, hade Vallaskogen i Linköping premiär, och då var jag ju tvungen att åka dit.
 
Därefter kom andra saker och en pandemi emellan. Fredag 13 mars 2020 satt jag på tåget mot Östersund när jag läste att det inte skulle bli någon premiär i Badhusparken dagen efter. Så det fick bli registrerat som ett parkrun freedom-lopp. Fin bana längs Storsjön och utmärkt kafé. Observerade även ett Storsjöodjur utmed banan (se bildbevis nedan). Hoppas det blir parkrun på riktigt i Östersund inom en snar framtid. (Editor’s note: Tyvärr är Badhusparken parkrun inte aktiv just nu)
 

 
Nya friskare tag ett och ett halvt år senare med Norre Katts i Halmstad 9 oktober 2021, Växjösjön 6 november 2021, och Broparken i Umeå 16 april 2022. Samt nu senast Billdalsparken 21 maj 2022. Därmed återigen 100 %. Får se hur många veckor det varar denna gång.
 
Överallt har jag haft allt långsammare tider, så 5 kilometer verkar bli längre för varje år. Kanske är det någon slags inflation? Men som någon sade, det viktiga är inte att vinna utan att delta, och den som tar längre tid på sig deltar ju i högre utsträckning. Eller?
 
Vilken parkrun i Sverige är bäst då? Svaret är såklart att varje parkrun är bäst, på sitt eget sätt. Eller så är svaret att nästa parkrun – på ett ställe där man inte har varit tidigare – alltid är den bästa. För att det är roligt att besöka nya platser och möta nya människor.
 
För den som gillar tabeller och liknande går såklart att göra en mer strukturerad rangordning. Som jag ser det är följande tre parametrar viktiga i bedömningen. Goda kommunikationer, intressant bana, och kvalitetsfika. För en parkrun-turist kan också vara intressant om det finns en simhall i närheten (ett bad före tågturen hem är aldrig fel).
 
Utifrån nyss nämnda kriterier borde Norre Katts parkrun i Halmstad vinna. Centralt läge på promenadavstånd från järnvägsstationen. Rolig bana med zick-zack-krumelurer i parken. Konditori ett stenkast från målet. Simhall runt hörnet. Tyvärr har detta evenemang upphört (eller bara tagit en paus?). Jag hoppas att det återuppstår.
 
Örebro har också goda kommunikationer (samt att själva Örebro är centralt placerat i landet, nära den demografiska mittpunkten, vilket bör locka besökare från flera väderstreck). Banan går genom ett naturreservat vid Hjälmaren, där det även lär gå att skåda fåglar. Naturens Hus ett stenkast bort har äkta gofika.
 

 
Både Malmö och Uppsala har parkrun som är centralt belägna och har riktigt bra fikaställen. I Malmö kan den som vågar även ta ett dopp i Ribersborgs kallbadhus. Banorna är av typen ”out and back”, och för den som vill notera en bra tid är den totala frånvaron av backar ett plus. Broparken parkrun i Umeå liknar till viss del Uppsala, men en älv är lite mer spännande utsikt än en å. Hur som helst, en bana längs en strandlinje brukar medföra snabba tider (med reservation för att ”snabb tid” är ett fenomen jag aldrig har upplevt själv).
 

 
Till Billdalsparken söder om Göteborg är det en liten resa. Belöningen för det eventuella besväret är en fantastisk park med ett ännu mer fantastiskt kafé, Systrarna Werners. Starten ligger endast ett trestegshopp från busshållplatsen, vilket faktiskt är rena lyxen. En kul sak med den lollipop-formade tvåvarvsbanan är att man möter andra deltagare före och efter varvningspunkten, med möjlighet att utväxla muntra hejarop.
 
Vallaskogen i Linköping ligger på överkomligt avstånd från järnvägsstationen, har en trevlig bana bestående av först ett kort och sedan ett långt varv genom skogen, och bjuder på en alldeles bedårande kafémiljö i friluftsmuseet Gamla Linköping. Den som har yngre deltagare med sig bör ta ett bonusvarv på upplevelsestigen där man kan lära sig om djur och natur.
 
Växjösjön får höga poäng för centralt läge och rolig bana runt sjön, samt att start och mål är precis utanför simhallen. Kafét i simhallen är dock inte femstjärnigt, men inne i staden går att hitta bättre utbud. Folket i Växjö kan fika!
 
Gemensamt för Huddinge och Skatås är att banorna är på motionsspår i skogen, ett halvt och två varv respektive ett varv. Att transportera sig till start kan kräva lite planering, men kollektivtrafik finns. Banorna är backiga. Det är uppförsbacke redan på vägen till starten! Som belöning efter uppfriskande rundor i skogen finns rejält fikautbud på Café Nytorp respektive Skatåsmålet.
 
Att Hagaparken i Solna ligger centralt är ingen överdrift. Banan känns mest parkrun-aktig av alla, möjligen för att de två varven böljar genom en engelskinspirerad ”landscape garden”. Om det finns någon brist i Haga så är det på kaffefronten, i alla fall vintertid när tennisklubben är stängd. Man kan tycka att kronprinsessparet som bor precis intill skulle kunna rulla ut en kaffevagn?
 
Att ta sig till Kungsängen är lite mer av en exkursion, även om pendeltåg som går en gång i kvarten ärligt talat är rätt goda kommunikationer. Banan är en blandning av gångbanor och skogsstigar, som märkligt nog känns som nedförsbacke hela vägen (en geodetisk sensation!). Vid idrottsplatsen går att köpa fika och samtidigt stödja den lokala fotbollsklubben. (Precis i skrivande stund läser jag att Kungsängen kör för sista gången 6 juni, för att därefter återuppstå 11 juni som Lillsjön några kilometer bort. Den som vill hinna med Kungsängen bör således skynda sig.)
 
Som sagt, varje parkrun är bra, på olika sätt, och bäst är kanske nästa parkrun, på en ännu icke besökt ort. Något som alla parkrun har är engagerade och trevliga volontärer. Utan dem inga evenemang att flänga runt mellan likt en oljad iller (eller i mitt fall: med en sengångares hastighet).
 
Min förhoppning är att jag snart ska få anledning att samla vidare, för att nya parkrun har startat i Sverige. Nummer ett på önskelistan gällande nya evenemang är att några vill starta en parkrun i Haparanda / Tornio. De skulle förvisso inte vara först med att ha en bana i två länder (där var Cieszyn / Český Těšín i Polen / Tjeckien först), men de skulle vara först med en bana i två olika tidszoner (när går starten?). Samt bli den nordligaste parkrun i världen (en knapp breddgrad bättre än Oulu). Runt sjön Kaupunginlahti är det ganska exakt 5 kilometer. Bara en tanke…
 
Johan Faxér
A4132975